Rekonstruktiv Ansiktskirurgi

Rekonstruktiv ansiktskirurgi är en kritisk process för många patienter som genomgår eller har genomgått kirurgiska cancerbehandlingar.

Varje patient har en unik situation och behöver därför en skräddarsydd behandlingsplan. Vi tar hänsyn till både estetiska och funktionella aspekter för att säkerställa bästa möjliga resultat. Det kan innebära försämrad ansiktsmotorik med påverkan på till exempel tal, födointag och ansiktsmimik. Detta kan i sin tur vara socialt handikappande och påverka personens livskvalitet.

Nedan går vi igenom de olika stegen i behandlingsprocessen, från initial konsultation till eftervård.

Cancer i huvud-/halsområdet är världens sjätte vanligaste cancerform och förekomsten ökar. Patienter med stora tumörer i käke/munhåla genomgår ofta i kurativt syftande kombinationsterapi med, i många fall extensiv kirurgi, inklusive primär rekonstruktion med olika lambå-typer och postoperativ strålbehandling.

Rekonstruktiv ansitskirurgi återställer både utseende och funktion för dig som har defekter i ansiktsskelett och mjukvävnader vid canceroperation eller efter strålbehandling mot huvud – och halsregion där käkarna har blivit drabbade. Deformiteter i ansiktsregionen Det kan innebära försämrad ansiktsmotorik med påverkan på till exempel tal, födointag och ansiktsmimik. Detta kan i sin tur vara socialt handikappande och påverka personens livskvalitet.

Varje patient har en unik situation och behöver därför en skräddarsydd behandlingsplan. Inför en rekonstruktion är det viktigt att bedöma möjligheten för inläkning av lambån, vilken funktion som kan uppnås samt patientens möjlighet att medverka. Om möjligt görs rekonstruktionen i samband med primärkirurgin.

Kontinuitetsavbrott inom käkarna kan överbryggas med principiellt två olika metoder.

1. Mikrovaskulära lambåer

Vid rekonstruktion av komplexa ansiktsskador kan förflyttning av vävnad från andra delar av kroppen, s.k. fria lambåer, användas. Vid en fri vaskulär lambå kopplas transplantaten till befintliga kärl i närområdet. Vid rekonstruktion av underkäke eller överkäke används oftast fritt vaskulariserade bentransplantat, t. ex vadbenet (fibula) eller skulderbladet (scapula).

Rekonstruktion med fria lambåer är påfrestande för patienten och medför i många fall stor morbiditet, lång period av konvalescens och påverkan på livskvalitet. Tagställen bör inspekteras och läggas om vid behov och specifika träningsprogram bör utformas för respektive tagställe. Som exempel, efter rekontruktion med fibulagraft bör ett anpassat träningsprogram erbjudas av fysioterapeut. En fördel med fria lambåer såsom fibula och scapula är att patienten kan erhålla tandimplantat och därmed återställa tuggfunktionen.

2. Kraftig rekonstruktionsskena av titan insvept i tjock mjukvävnadslambå

Vanligtvis använder man stjälkad lambå av bröstmuskeln (pectoralis lambå). Kontinuiteten återställs utan överbryggande benvävnad. Tekniken används när man bedömer att patienten av medicinska skäl inte kan få bentransplantat från andra delar av kroppen till förlorade käkparti.